Sävehof handboll camp

Det är ett tag sen vi kom hem från Partille och vår F04as utvärdering låter: "Träningen i toppklass, resten var helt enkelt urkass". Jag förstår henne till 110%. Hon var helt ensam från Värmland och kände ingen som var där. Trots att vi påpekade detta blev hon lämnad ensam tom när de hade ledare med och sen fick hon skäll när hon inte var på plats. Det är svårt att vara på rätt plats om schemat ändras och ingen säger till. Men då hon älskar handboll över allt annat 5träningspassen var bra så valde hon att härda ut. Men det var tur att vi fanns så nära och att Maken älskar Liseberg lika mycket som vår 04a, för även där blev hon lämnade. Men då valde hon att säga till att jag åker med pappa resten av kvällen.

Det var många SMS och telefonsamtal som vi hade dessa dagar. Vi kom fram till att motgångar leder framåt om man använder det på rätt sätt. Som Idrottsmorsa är en av mina uppgifter att ta tag i jobbiga saker och det gjorde jag givetvis även nu. Jag har inte svårt för att ta tag i saker och när väl rätt människa i organisationen fick mitt meddelande kom han och vi hade ett bra snack och det slutade med att vår deppiga 04a lämnade denna handbollsskola med stjärnögon, trötta ben och ett trött huvud. Men det var hon som sa att man behöver motgångar behövs för att man ska utvecklas och det gör mig till en stolt mamma. Det ser jag som ett bra bevis på att vi gett vår F04a en bra grund att stå på.

Jag och Maken ska skriva ihop en utvärdering till programansvarig och sen kommer 04an att få ett fint plåster på såret, som läkt bara av vetskapen om vad som komma skall.

Vi har mitt i allt annat flyttat till Karlstad och 15a och även om vi inte är klara på långa vägar så har jag slagit rot redan nu.

Nu är det lite paus i idrottandet men på söndag ska vår F04a få möta "Gladiatorerna" i en hinderbana på "travet".

Sen blir det handbollskola i Linde innan träningen i både handboll och fotbollen kör igång igen.

Som sköldpadda på rygg med en fruktansvärd smärta så gör jag så lite jag kan, men det blir ofta för mycket. Men nu väntar jag på kallelse till Uppsala för bedömning om ev steloperation av ländryggen.

En sköldpadda på rygg

Det blev ett bra avslut med mina bäst bästaste handbollsungar och Bohuscup lär de nog minnas med glädje och viss besvikelse. Det gick upp och ner när det gäller både spelet och humöret, men det var leende på läpparna när vi lämnade boendet och det är det viktiga.

Fotbollsskor, det tog en vecka eller två innan nya skor inköptes, så nu kör vår egen F04a två träningar fotboll och två sommarträning med handboll/vecka. Det har även varit dans, men nu det slutdansat på Kulturskolan i Forshaga och vi hoppas hitta en dansgrupp på Kulturskolan i Karlstad.

Karlstad kanske någon undrar och jag förstår om inte alla hängt med i svängarna. Vi började för lite drygt 4 veckor sedan att prata om och tittat på lägenheter i Karlstad, det är nämligen så svårt att hitta en drömlägenhet i Karlstad, så vi tänkte börja i tid och  tanken var att vi om ett år skulle ha hittat en. Men vi är inte som andra så efter en vecka var vi och tittade på en och 1/7 får vi nycklarna. Så jag blir Idrottsmorsa i Karlstad, men fotbollen blir än så länge i ÖDIK.

Nu till rubriken, jag ligger som en sköldpadda på rygg i soffan och kan inte annat. Men jag gör allt och lite till för att vara mamma och Idrottsmorsa, fotbollsmorsa-tröjan ska dammas av.

Det är snart sommarlov, flytt och tre handbollskolor och en fotbollscup och vanliga fotbollsmatcher, men nu är det 9-manna som gället, vi får väl se vad sköldpaddan orkar med.

Men jag har en plats för mina bäst bästaste handbollsungar för evigt i mitt hjärta, och fotbollslaget heter ÖSK, nä jag menade självklart F04 i ÖDIK. Nu får jag även ett antal handbollstjejer, mitt hjärta rymmer mycket och många.

Vår P04 har spelat en rad fotbollsmatcher men utan mig på plats, men han gör det bra och kommer under sommaren även i år besöka Härestams fotbolls-/idrottsskola, vilket glädjer mig enormt mycket, men vi är på handbollskola i Lindesberg då, tror jag.

Livet rullar på, även om jag och Katten tillbringar mesta tiden i soffan. "Geten" släpar runt mig på en runda varje vardag, så jag kommer i alla fall ut en stund.

Ta vara på nuet och det är stort att vinna men än större att kunna ta en förlust och knyta näven och komma igen.

Fotbollssäsongen har börjat

Våran F04a har fyllt 12 år och det handlade om handboll, handboll och så några av de bäst bästaste och fina presenter. Det var en bra dag som vi kommer minnas länge.

Det kommer efter cupen nästa helg ske förändringar i vårt handbolls liv.  Vår egen 04a har efter mycket funderande, stor vånda och vägande för och emot och tillslut kom hon fram till att sätta jaget före laget. Det är egentligen så långt ifrån allt hon står för, men handboll är hennes liv och för att nå sina högt ställda mål är detta det bästa. Hon byter lag, allt för att kunna utvecklas som målvakt och hon byter till Hellton där hon kommer tränas av en tränare som varit MV och är utbildad MV-tränare. Detta betyder att hon även kommer ha sommarträning med handboll och då får fotbollen stå tillbaka. Nu ska vi först avsluta säsongen med mina bäst bästaste handbollsungar, och jag kommer ha dem i mitt hjärta även i fortsättningen, sen blir det lite rehab och sommarträning med nya klubben och nya handbollstjejer. Sen får vi se om vi dammar av fotbollsgrejerna eller om jag nu bara har Handbollsmorsan-tröjan när det gäller vår F04a. Men vi har ju även en P04a och där måste jag fixa en ny tröja, en som det står "Idrottsmorsa" på, då han spelar både fotboll och innebandy, men känner jag mig rätt blir det nog tre tröjor, minst.

Men nu är det först och främst cupen nästa helg som gäller och då knyter vi tummarna och tår för att mina bäst bästaste handbollsungar gör sitt bästa och att helgen blir riktigt rolig och ett bra minne och för oss en fin avslutning. Vem vet om några år är vi kanske åter tillbaka i Forshaga.

Jag lever om än i sakta mak

Det har hunnit hända mycket både när det gäller idrott och i livet, men jag har sprungit igenom 3 väggar och sitter i den fjärde. Jag är nu på väg tillbaka och en av anledningarna är mina bäst bästaste handbollsungar. De har gett mig energi, fått mig att skratta och gråta, att åter kunna känna känslor och det har varit den bästa medicinen.

Idag spelar de på två håll och jag kan inte vara i någon av hallarna. Jag borde lärt mig att inte säga "det kan inte bli värre", för nu är ryggen paj och på sikt ska den opereras. Men det kommer inte hindra mig från att vara idrottsmorsaiforshaga.

Nu ser vi ju även mycket sport på TV här på 17 och jag gläds över att Örebro hockye spelar i högsta serien även nästa år, jag hoppas Hellton dam gör det också, men då handlar det om handboll. Nu är det dags för ÖSK att börja sin säsong, jag saknar att kunna ta cykeln till "Vallen".

Det kommer hända en hel del kul saker när det gäller vår egen 04a under året, hon ska bla gå handbollsskola i Lindesberg. Hade någon sagt att jag skulle åka till Linde på semester så hade jag idiotförklarat hen. Men livet går sina egna väger och det är bara att hänga med.

Nu skickar jag lyckosparkar till mina bäst bästaste handbollsungar 🌟🌟🌟