Fotbollsmorsa hemma i soffan(uppdaterad)

Idag har vår P04a dominerat på plan och var bästa målskytten och så här glad blev han för det.
Kan undra om han saknade mig och mina snygga tröjor, även om det suckas en del över dem. Det handlade inte om mig, 😱, utan att matchens lirare var så trött och sliten att han inte orkade le ens. Men det betyder att vår P04a spelade sin i år hittills bästa match och det lyfter vi på hatten för. Men lite saknad var jag nog(låt mig tro det).😉
Själv ligger jag hemma och gör allt jag kan för att fixa ti-to, då jag ska fixa båda 04orna på egen hand. Det kommer jag fixa om jag så ska ligga utslagen hela nästa helg. September betyder dubbla idrotter för vår P04a och just nu är det olika från vecka till vecka. Blir bättre när det bara är fokus på innebandy om än det blir några extra mil i bli, han spelar i "rosa" i Forshaga. Kan bli att jag bjuder in mig på kaffe/te hos div människor där under hösten. Det viktiga är att båda 04orna får sitt.

Stolt

Att vara Idtottsförälder handlar om att lägga pussel, klona sig, köra hit och dit men att älska det man gör och att finnas i med- och motgång. Vissa gånger blöder hjärtat då mina 04or och deras lagkamrater inte får det att funka, men oftast är jag stolt. Ja över våra två 04or är jag alltid stolt, men de gör mig både galen, oxtokig och gråhårig. Men jag älskar dem och att de vill ha mig i sina liv. Då båda såtar högt inom handboll respektive fotboll så kan jag bara göra mitt bästa för att ge dem förutsättningarna, jobbet ligger hos dem.

Men det handlar ju inte bara att göra mål, rädda eller nå sina mål, det handlar nu även om att gå från barn till tonåring, fixa att alla utvecklas olika och hinna med att plugga. Än funkat det för båda 04or och ja jag är stolt.

Igår tog jag min lilla familj och tillbringade någon timme vid muséet, paraden hoppade vi över, ville in i det sista, men kroppen vann över knoppen. Det är även det något man måste lära sig, att lyssna på sin kropp och som vuxen måste även jag göra det. Men vi träffade många kända ansikten och jag knöt några kontakter som kommer komma till nytta om nu jag får tillbaka självkänslan och orkat slå mig in i omklädningsrummet hos F04a och mina Handbollstjejer. Jag vet att jag inte borde låta något stoppa mig, men jag är inte mer än människa. 

Vi tog i alla fall ställning och visade att vi vill att alla ska få vara den de är, älska den deras hjärta faller för och att alla har samma värde oavsett vem man är och hur man väljer att vara.