Det har hunnit hända mycket både när det gäller idrott och i livet, men jag har sprungit igenom 3 väggar och sitter i den fjärde. Jag är nu på väg tillbaka och en av anledningarna är mina bäst bästaste handbollsungar. De har gett mig energi, fått mig att skratta och gråta, att åter kunna känna känslor och det har varit den bästa medicinen.
Idag spelar de på två håll och jag kan inte vara i någon av hallarna. Jag borde lärt mig att inte säga "det kan inte bli värre", för nu är ryggen paj och på sikt ska den opereras. Men det kommer inte hindra mig från att vara idrottsmorsaiforshaga.
Nu ser vi ju även mycket sport på TV här på 17 och jag gläds över att Örebro hockye spelar i högsta serien även nästa år, jag hoppas Hellton dam gör det också, men då handlar det om handboll. Nu är det dags för ÖSK att börja sin säsong, jag saknar att kunna ta cykeln till "Vallen".
Det kommer hända en hel del kul saker när det gäller vår egen 04a under året, hon ska bla gå handbollsskola i Lindesberg. Hade någon sagt att jag skulle åka till Linde på semester så hade jag idiotförklarat hen. Men livet går sina egna väger och det är bara att hänga med.
Nu skickar jag lyckosparkar till mina bäst bästaste handbollsungar 🌟🌟🌟
