A-slutspel, det smakar mumma, men ack så nervöst, dagen började bra tjejerna var aldrig riktigt hotade i semifinalen och det stod klart att det blev final mot IFK Göteborg.
Det blev en lång och seg väntan innan det äntligen blev dags för finalen. Men fikaproffset i mig och Maken hittade allt ett café som var värt ett besök
Det blev en tuff start och det viskades om att vi mötte ett toppat "blåvitt", att de varit många fler under gruppspelet men de vi mötte var bra och efter första halvlek låg vi under med 0-4 och det sved. Men all heder åt "mina" fotbollstjejer och handbollsungar för de ger sig inte och i andra halvlek spelade de lika, men det blev en förlust. En förlust som vissa snabbt ´kom över de hade vunnit ett silver, det är det bästa ÖDIK gjort och andra grät och grät och vissa var ilskna som bin. Alla känslor är lika rätt och man får vara besviken, ledsen och arg när domaren blåser av matchen, men all heder till ÖDIKs F04or som klappade händerna och hylade segrarna och jag vet att de kommer att komma igen, knyta näven och göra allt för att få ta hem guldet nästa år.
Det fanns inget pris till bästa klacken, annars är jag säker på att vi sopat banan med alla övriga supportar oavsett ålder eller om det stod P eller F före åldern på laget. Det är ett härligt gäng föräldrar som följer våra F04or och precis som tjejerna ger vi aldrig upp och vi hejar och ropar och jag är säker på att vi ibland gör mer än laget önskar men att de förlåter oss, speciellt då vi fått stå ut med duschar efter varje seger och även om förlusten sved så log de flesta när de tog emot sina silvermedaljer.
Jag kan bara gissa att det kändes gôtt att igår få ställa upp bucklan överst på hyllan i klubbstugan på Tallmovallen.
Denna helg har jag "bara" varit idrottsmorsa, men ack vad jobbigt det är, jag har levd mig in i varje pass, löpning, nick, mottagning, missar och mål mm och jag tror att vi på långsidan har det mycket jobbigare än ÖDIKs F04or så läng de spelar, sen får vi dela deras glädje och torka ev tårar, men det är en viktig del av livet som idrottare och att få vara med på resan som dessa ungar gör är något jag gläder mig mycket åt, speciellt som det finns tillfällen när jag måste avstå, men de är inte många nu längre.
A-slutspel, det smakar mumma, men ack så nervöst, dagen började bra tjejerna var aldrig riktigt hotade i semifinalen och det stod klart att det blev final mot IFK Göteborg. 
Denna helg har jag "bara" varit idrottsmorsa, men ack vad jobbigt det är, jag har levd mig in i varje pass, löpning, nick, mottagning, missar och mål mm och jag tror att vi på långsidan har det mycket jobbigare än ÖDIKs F04or så läng de spelar, sen får vi dela deras glädje och torka ev tårar, men det är en viktig del av livet som idrottare och att få vara med på resan som dessa ungar gör är något jag gläder mig mycket åt, speciellt som det finns tillfällen när jag måste avstå, men de är inte många nu längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar