Maken gästbloggar

2½ rad ledde till 2½ dag

Skummade igenom mitt Twitter-flöde och just detta inlägg fångade mitt intresse. Hade läst om Chris att han inte bara pratar i TV utan även, liksom jag, brinner för ungdomsidrott, så den där ”hmm, vad är nu detta”-känslan infann sig. Ett klick på länken i ovanstående tweet blev så småningom ett jättefint minne från sommaren 2015.

Länken ledde hit:

Artikeln fångade mitt intresse, först främst pga de stjärnor som nämndes men sedan även av Chris beskrivning av värdegrunder, när jag hade läst artikeln 2 gånger.

”Hmm”, tänkte jag, ”det där vore ju något för P04-an, han gillar ju Kennedy i Hammarby och dessutom gillade han Kevin Walker när han sjöng i Idol.”

Kollade snabbt med 04-ans mamma (som älskar Hammarby) om jag fick gå vidare med att kontakta harenstam.com och kolla om dom kände till något billigt boende på Ingarö. Fick klartecken och samma kväll gick det iväg ett e-mail.

Visste att anmälningsavgiften skulle vi kunna söka bidrag för men var skulle mor och son sova??? Ingarö liksom… ingen tunnelbana, ingen pendel, kan man åka buss från Stockholms södra förorter? Hinner dom, fungerar logistiken? 1000 frågor började bubbla upp i skallen…

Dagen efter kom ett svar, jag hade skrivit lite bakgrund om P04-an i mitt första mail. Varför vet jag inte riktigt men det kändes rätt att göra det när jag gjorde det. I svaret fanns ett önskemål om att ringa ett mobilnr. Oj, tänkte jag, ska jag ringa till Härenstam? Fick tillfälle att ringa detta mobilnr och en jättetrevlig tjej svarade i andra änden (som jag då inte fattade att det var Chris fru, Malin. Ibland är man trög… )

Vi hade ett jättebra samtal där jag beskrev vår historia och koppling till P04-an. Samtalet var ganska avslöjande om hans förutsättningar men mamman hade sagt att det var ok. Vi kom även in på min familjs idrottsintresse och vad vår 04a har för intressen.

Malin lovade att kolla med sina kollegor i fotbollsskolan om det skulle kunna gå att ordna något i samarbete med deras partners.

19 maj kom svaret, ett tel.samtal till mobilen. Med hjälp av samarbetspartners var P04an välkommen till skolan, boende var ordnat. Sen släpptes bomben, även jag och vår 04 var välkomna på samma villkor…!!! WHAT!?, vi också?! Wow, det hade jag inte räknat med. 

Vi klarställde några detaljer innan jag halvt chockad la på luren. 

Jag lovade att vi skulle blogga om fotbollsskolan samt ställa upp på en bandad intervju.

Meddelade alla inblandade om läget och vad vi skulle göra härnäst, skicka iväg anmälningarna till skolan. 20 maj fick vi bekräftelser på att våra 04-or skulle vara med på Härenstams fotbollsskola! Samma kväll berättade vi det för dom. Glädjen var stor!

Säby gård

Så snart jag fick besked om vart det var ordnat med logi så sökte jag på Google, man vill ju veta, ha lite koll.

Jaha, ok… nu fick jag lite av den där hmm-känslan igen men dom har nog koll, hemsidan är kanske inte uppdaterad, vad vet jag?

Jaja, tänkte jag, finns det en säng och frukost så är det helt ok. Vi hade inga stora krav och visste inte vad vi skulle förvänta oss. Under perioden då jag var cykelledare hade jag sovit i allt från en förlängd Volvo 245’a utanför Volvo-verkstaden i Köln (efter ett haveri på Autobahn) till de finaste hotellen så jag är inte knusslig och ganska flexibel. Man hittade ju även Säby Säteri men det var ju inte Säby Gård och vissa skillnader finns det ju…

Veckorna gick, det kom ett informationsmail angående fotbollsskolan men vart skulle vi bo? Bland rapsoljan på Säby Gård eller på herrgården Säby Säteri? Ska vi ha sängkläder med oss, är det självhushåll på frukosten?

Ca 2 veckor före skolan kom det mail. Det var logi bokat på herrgården för 5 personer, inkl sängkläder och frukost, mao hotellstandard. Wow liksom!

8 juli kom och 7.15 lämnade vi hemorten och styrde österut. Exakt kl 12.00 klev vi in genom dörren som är på herrgårdsbilden här ovan och möttes av en jättetrevlig kvinna, 2 rumsnycklar låg förberedda på receptionsdisken, Yes! Vi hade kommit rätt!

Snabbt in med packningen på rummet och iväg mot en snabblunch på Statoil i Brunn på Ingarö. Av gammal idrottsledarvana frågade jag om 04-orna hade med sig allt. Tvärnit på fråga 1, har ni fotbollsskor med er? Nej, skulle vi ha det?, svarade båda 04-orna. Hmm-känslan igen, helt om!

Klockan närmade sig 13.00 då inskrivningen skulle ske. 04-orna drog iväg som två avlöningar på parkeringen vid Ingarö IF’s klubblokal. När jag rundade hörnet möttes jag av den mest fantastiska syn man som idrottsfarsa kan tänka sig. Chris gav våra 04-or en bamsekram! Sträckte fram näven, presenterade mig och fick en kram jag också. Det kändes helrätt, vilken närvaro, glädje, värme och kärlek! Detta blir bra det!

Samling i klubblokalen där alla ledare presenterades och sedan blev det teater. En gäst med lokal anknytning som både barn och vuxna har nån slags relation till spelade tillsammans med ledarna upp en scen från ett omklädningsrum. Först körde dom hela scenen rakt igenom, barnen protesterade mot vissa beteenden men det var först på det andra varvet som barnen fick ropa ”BRYT!” när något sades eller hände som dom inte tyckte var ok. Barnen beskrev hur man skulle göra/säga istället och till slut fanns det några viktiga meningar på tavlan som blev fotbollsskolans regler. Det fungerade perfekt!

Ledarna var superproffsiga, gästinstruktörerna populära och hela skolan osade omtanke och kärlek till varandra. Vi var där pga fotboll oavsett förutsättningar. Skolans motto var ”Alla är värda lika mycket” och den inställningen märktes.

Den bandade intervjun kändes så där, man vet ju inte vilka frågor som kommer ställas. Jag fick tunghäfta och stammade fram nånting som jag trodde lät vettigt men efteråt kom den där känslan igen, hmmm, hur bra blev det där egentligen? Kan vi göra om? Nähä, fotografen hade bråttom iväg till nästa jobb… jaja ok, hoppas ni får ut något vettigt av materialet.

När detta skrivs har paret Härenstam bestämt sig för att köra skolan nästa år igen. Vi kommer att göra vad som krävs för att kunna åka dit igen med våra 04-or, för detta handlade inte bara om fotboll!

Tack för allt!