Den 23-26
juli hade jag förmånen att vara en av de ansvariga för årets upplaga av
"Tina Flognmans Handbollsskola och resultatet av det jobb jag mfl lagt ner
sedan i januari. Det var nämligen då jag såg en notis på Facebook om att
"TFHS" skulle ta "time out" och som den, till största
delen, närking jag är tanke;
"Det
går aldrig!"
Så efter att
ha fått okej från de två som varit ryggraden i alla år och bildat en
arbetsgrupp och styrelsen godkänt det hela så körde jag mfl på.
Nu var det
dags att låta vår "fågel" flyga, se om våra idéer och lösningar bar
och om vi på söndagen skulle få se trötta ben och "stjärnögon" lämna
Lärcenter i Forshaga.
Efter
lite prat och formel invigning av "TFHS 2015" så var det äntligen
dags för den obligatoriska starten. Den obligatoriska "work outen, i
värmländsk anda, som startar alla dagar under "TFHS", för att få
fart på kroppen och markera att du kör vi. Det är nu Svergies svettigaste
handbollsskola drar igång på riktigt och de tre dagarnas första pass samlar
alla deltagare, lagansvariga mfl på golvet i Lärcenter, skolans nav.
”TFHS"
handlar om att knyta vänskapsband, ha roligt, få lära sig nya saker och framför
allt så handlar det om handboll och att vi satsar på att få hit instruktörer
som alla bidrar på sitt sätt och med sin kunskap. Årets tema var
"Förebyggande träning", vilket får många att sucka men är så otroligt
viktigt och jag hörde ingen gnälla efter något av sina pass. Jag hörde faktiskt
ingen deltagare gnälla någon gång under helgen, om vi bortser från att helgen
var slut och att det är långt till nästa sommar.
Instruktörerna
levde upp till mina högt ställda förväntningar och även fystränaren fick skriva
autografer, men först efter att jag avslöjat att han spelat hockey för nått lag
nära Forshaga. Men förutom instruktörerna, vore vi inget utan alla frivilliga
funktionärer, de som fixade transporterna, maten, kiosken, hallvärdar och
lagansvariga, ja alla som på ett eller annat sätt bidrog till att få denna
apparat att fungera. Att tom Farfar fick skriva autografer tar jag som ett
tecken på att vi alla lyckats och att vi redan nu har nästan 20 som anmält sig
till nästa år säger så mycket att det är svårt att inte vara en stolt
handbollsmorsa just nu.
Att vår egen
04a är helt inställd på att bli världens bästa målvakt och saknade en viss
målvaktstränare från Sävehof, är ingen hemlighet. Därför är det med glädje och
lättnad jag nu kan konstatera att hon är supernöjd med de MV-pass årets
"TFHS" hade på schemat och hon kan tänka sig att få träffa årets
målvaktsfamilj även nästa sommar, även om hon hoppas att de då kompletteras med
han den där stora idolen och den tränare hon drömmer om att få ha när hon blir
lite äldre.
Det var 11
olika pass de 9 grupperna skulle hinna med på de tre dagarna och sen en
internmatch. MV-passen gjorde att de som var anmälda som målvakter missade ett
par av de andra passen, men det var nog ingen MV som tyckte att gjorde något.
Det är så sällan som allt, precis allt handlar om att vara MV och det är något
som dessa deltagare uppskattar och jag har redan fått många frågor om det blir
lika bra nästa år. Mitt mål är alltid att göra allt något bättre nästa gång.
Att vara en
av de ansvariga och samtidigt handbollmorsa är inte alltid så enkelt och inte
har jag hunnit varit mamma så mycket jag önskat de senaste månaderna, men det
är det värt när jag såg vår egen 04as och mina handbollsungars nöjda och glada
ansikten när vi möttes under helgen. Att vår P04a hann med att göra ett och
annat bus och inte alltid var en stjärnelev betyder bara att han trivdes och
att allt positivt han fick höra blev lite för mycket. Det är svårt att ta emot
positivt beröm när man inte är van att få det av andra än några få och då av de
som står en nära, men när vuxna som man aldrig träffat inte dömer ut en utan
säger bra saker då blir det svårt, hur knepigt det än må låta.
Jag nådde
mitt mål, då i januari när jag fick det stora förtroende att försöka genomföra
årets "TFHS" ihop med arbetsgruppen, skolans rektor och styrelsen;
Målet att söndagen den 26e juli få se trötta ben och "stjärnögon"
lämna Lärcenter i Forshaga.
Jag sänder
här ett tack till alla ni som på ett eller annat sätt bidragit till detta, det
är alla ni som jobbat med "TFHS 2015", men även alla nära och kära
som funnits för mig, som stöttat och pushat, som plockat upp mig när jag rasat,
för alla nya vänner jag fått på vägen, för alla som inte sett eller hört något
av mig på länge. Utan er hade vi aldrig nått målet. Det hade inte blivit en
så otroligt bra "Tina Flognmans Handbollsskola 2015".
Nu hoppas
jag att de nya vänskapsbanden vårdas, att all träning och nya kunskaper kommer
till nytta och att vi nästa sommar åter ses i Forshaga, då blir det förutom
"Sveriges svettigaste handbollsskola" också 10-års kalas. Vem vill
missa det???
Detta är det
yttersta beviset på att jag lyckades, vår egen 04a sov sött och lycklig och hon
är anmäld till nästa års "Tina Flognmnas Handbollsskola", men nu har
hon bytt skor och packat fotbollsskydd mm, i morse åkte hon till Torsby
och "Svennis cup". Jag behöver sova lite till, så jag åker
upp imorgon och sen får vi se om jag blir med på söndag eller om jag då
ligger nerbäddad och fortsätter kampen om det omöjliga, att sova ikapp.
Jag har i
alla fall tryckt upp knappen så nu är livet inte pausat utan jag försöker komma
tillbaka till vardagen och livet utanför "TFHS", men redan nu finns
tankar och idéer inför nästa år. Farfar kom med några, de på Folkets Park med
någon och deltagare, instruktörer, lagansvariga mfl har sagt en massa bra saker
och även om jag nu är i "mål", så återstår efterarbetet och
egentligen kanske det är det som är viktigaste, att dra lärdom, slutsatser,
våga säga att detta kan vi göra bättre men för min del handlar det mest om att
våga ta till mig alla vackra ord, allt beröm och verkligen våga lita på att det
faktiskt inte var en dröm, jag fixade min del och jag gjorde den med beröm
godkänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar