Nu är vi på väg mot Ingarö för att våra 04or ska vara med på Härenstams fotbollsskola. Det är otroligt vad ett inlägg på Twitter och ett mail, eller en vänskap som föddes på BB 2004, kan leda till.
Det var där på CSK starten till denna resa började när jag med ca två månader kvar av graviditeten träffade på hon som ca 14 dagar senare fick han som nu är en av våra 04or. Jag fick vår 04a bara några dagar senare, än hon. Här kunde resan tagit slut. Men vi bor båda familjerna i Forshaga och vi stötte på varandra och bytte alltid några ord.
När det var dags för våra 04or att börja förskoleklass så hamnade de i samma klass och jag och FBKaren började på allvar att prata med varandra. Vi stod kvar efter att ungarna gått in och ibland stod vi där i timmar, ibland 5 minuter. När det var vinter och kallt drömde FBKarn om den resa hon skulle göra till våren med sin mor och syskon. När våren kom så plötsligt en dag var hon upprörd, arg och besviken, resan skulle frysa inne. De som lovat ha hennes två yngsta, 04an och 02an hade backat ur och som jag är så lovade jag där och då att de fick väl bo hos oss de där fem dagarna det handlade om. FBKaren tyckte jag skulle fråga Maken så jag ringde honom och upplyste om att nu har jag gjort nått igen.
Maken frågade bara vad och jag sa att vi behövde två resesängar för två grabbar skulle bo hos oss i fem dagar om mindre än tre veckor. Nu är Maken av bästa sort och fixade två sängar och vi var hem till familjen som även består av tre äldre tjejer och en grabb och dotter som inte bor hemma längre. Grabbarna accepterade Maken och de bodde hos oss medans mamman deras var borta. Nu fick vi våra busar, Storbusen och Lillbusen och vänskapen mellan mig och FBKaren växte sig allt starkare. Vår 04a fick även hon något vi aldrig skulle kunna ge henne, nämligen syskon, för den vänskap som finns mellan klasskamrater och det våra 04or känner för varandra är av helt olika slag. Vi fick helt enkelt två busar och tre bonustjejer och det är med stor kärlek och glädje jag ser på vår storfamilj. Det är kaos, syskonbråk men mest och bäst en sann vänskap och massa kärlek.
Nu ska ju detta handla om idrott och hur mitt liv som idrottsmorsa är. Men detta är grunden för den resa vi nu är ute på.
För som ensamstående mamma och med fem barn hemma är det inte enkelt att få varken tiden eller ekonomin att räcka till. Jag har varit väldigt dålig till och från i min PsA, psoriasis artrit, men sen ett år mår jag så bra jag nu kan.
När vår 04a bestämde sig att åter byta klubb i handbollen och Maken blev tränare började även vår Lillbuse spela och plötsligt var jag mamma till två 04or och lagmorsa till ett gäng handbollsungar och jag älskar det.
Nu spelar de ju inte handboll året runt så båda spelar även fotboll så nu är jag fotbollsmorsa till våra 04or, men här spelar de i två olika lag och klubbar men jag och maken är de som är idrottsföräldrar i båda klubbarna och tar hand om kioskpass, Tutbingo mm.
Nu till det där Twitterinlägget som gjorde att vi nu är på väg till Ingarö för några dagars fotbollsskola. Det är Maken som har ett Twitterkonto och följer en mängd idrottsintresserade på olika nivåer och sätt.
Maken läste om att Chris Härenstam skulle starta en fotbollsskola och tänkte direkt på Lillbusen då det finns en koppling till Stockholm och FBKaren är ett stort fan av Hammarby, det är nog egentligen en större än kärleken till FBK och efter en del mail och telefonsamtal sitter vi nu i bilen på väg till Ingarö med två pirriga 04or och tre föräldrar. För som min kära mor sagt; hittar man några som passar in i familjen så se till att de blir kvar i den!
Nu är det frukostdags i Karlskoga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar